Människan har husdjur eftersom hon är van vid det. Dessutom tillfredsställer djuren vår frihets- och naturlängtan.
Det menar folklivsforskare.

Människan har tämjt och levt sida vid sida med djuren i flera tusentals år. Men husdjur för sällskaps skull är en mycket modern företeelse. För bara några generationer sedan var det annorlunda
Visst kunde man ha hundar och katter hemma, men då betraktades de framför allt som nyttodjur: katten skulle hålla undan råttorna och hunden skulle vakta eller vara med på jakten.

Att många alltjämt vill ha djuren kvar i sina bostäder beror till stor del på gammal vana.
Eftersom merparten människor levt på jordbruk och boskap under så lång tid, så har vi vant oss att leva med djur. Det finns en sorts längtan hos människan efter att få leva i ett intimt förhållande med djuren, och det har vi ännu inte frigjort oss ifrån.

Det finns omkring 800 000 hundar och drygt en miljon katter i Sverige i dag. Varför just de är så vanliga beror också på vana.
Hundar och katter har blivit socialt accepterade därför att de har varit människans följeslagare så länge. Till skillnad från till exempel illrar och boaormar har dessa djur alltså blivit kultiverade. Dina grannar får oftast inte spader om du har en hund eller en katt, men däremot om du har en pytonorm eller en iller. De betraktas som naturdjur, som inte ska blandas samman med civilisationen.

En annan förklaring till varför intresset för husdjur är så stort kan vara den digitaliserade, teknikorienterade och allmänt artificiella miljö som människan idag lever i.
Ju mer organiserat och rationellt ett samhälle blir, desto mer försöker vi få utlopp för en längtan tillbaka till något som vi tror eller tycker är ett mer naturligt tillstånd.