– En bra bostadssituation är en förutsättning för bra födelsetal och för en stabil välfärd. Sambandet mellan dagens låga födelsetal i Sverige och bostadskrisen är tydligt.

Karl Malmström  har forskat kring bostadssituationens påverkan från 1800-talet fram till våra dagar.
Hans slutsats är entydig. Brist på bostäder och höga boendekostnader ger ett lågt barnafödande. Och tvärtom. Gott om bostäder till en rimlig kostnad resulterar i ökat barnafödande.

– Stat och regering måste åter ägna sig åt bostadspolitik. Det håller inte att se bostaden som vilken vara som helst som man kan lämna åt marknadskrafterna. Bostäder behöver samhällets stöd i form av subventioner av olika stöd.
– Bostaden är central när det gäller att bilda familj. På sikt är bostadssituationen enormt viktig för samhället, inte minst när det gäller pensionssystemet. Bostäder är inte som biobesök eller vilken vara som helst. Bostäder är en förutsättning för välfärden och samhällets fortlevnad.

– Lite ovetenskapligt kan man dra paralleller till zoologins holkteori. Ju fler holkar man sätter upp desto fler flugsnappare.
– Boendet har alltid varit knutet till familj och barnafödande. I det gamla bondesamhället gifte man sig först när man fick tillgång till gården.

– Med tanke på att var fjärde fertil svensk finns i Stockholm och hur hopplös bostadssituationen är i huvudstaden så måste något radikalt göras, menar han som gärna ser skyskrapor eller nya miljonprogram, bara man börjar bygga bostäder för vanliga människor. Och det handlar om många lägenheter i storstadsområdena.
– När tillgången till billiga bostäder är begränsad minskar fertiliteten.
Sambandet mellan bostadssituation och barnafödande är lika tydligt i andra länder som i Sverige.

– Under 1950- och 60-talen gick exempelvis den amerikanska staten in med oerhört starka subventioner till boendet. Före detta soldater från andra världskriget och Koreakriget fick statliga bostadslån med låg ränta. Barnafödandet ökade därmed kraftigt.

Fakta/Barnafödandet

• 1966 fick dåvarande statsministern Tage Erlander i tv frågan vilket råd han ville ge ett ungt, bostadslöst par.
—De får väl ställa sig i bostadskön, blev den överrumplade Erlanders svar.

Svaret bidrog till att socialdemokraterna gjorde ett katastrofresultat i kommunvalet samma år.

• 1820-talet – en baby-boom uppstår samtidigt som antalet torp ökar markant i Syd- och Västsverige. Detta tack vare ett system med pantköp.

• 1920-21 – nästa babyboom kommer som en effekt av bland annat egnahemslånen. Lånen innebär att ”mindre bemedlade” människor i barnafödande åldrar kan få bostadslån till en låg, garanterad ränta.

• 1930-talet – fertiliteten sjunker till en bottennivå. Deflation och en svag löneutveckling gör att hyrans andel av inkomsten ligger på närmare 35 procent. 1934 ger Gunnar och Alva Myrdal ut sin berömda bok ”Kris i befolkningsfrågan”. Den får ett enormt genomslag och leder till byggandet av barnrikehusen.

Makarna Myrdal ser en tydlig koppling mellan situationen på bostadsmarknaden och det låga barnafödandet.

• 1940-talets barnafödande har ännu inte överträffats. Antal barn per kvinna stiger till över 2,5. Förutom barnrikehusens tillkomst införs 1942 en hyresreglering som får hyrorna att ligga stilla medan lönerna höjs. Det har aldrig varit så billigt att bo i Sverige i modern tid.

• 1960-talet präglas av framtidsoptimism och miljonprogrammet sjösätts. Barnafödandet når en toppnotering 1964 för att sen åter sjunka och ligga lågt under lågkonjunkturens 70-tal.

• 1990-92 toppar Sverige fertilitetsligan i Europa. Begreppet baby-boom föds. Inflationen gör det relativt billigt att bo.

1992 kommer räntechocken och luften går ur fastighetsmarknaden som kraschlandar. Avvecklingen av den traditionella svenska bostadspolitiken inleds 1992-93.

• 1999 är antalet barn bara 1,5 per kvinna. Det är en historisk bottennotering. Aldrig förr har barnafödandet varit så lågt. Och aldrig förr har det byggts så få bostäder som nu. Idag har barnafödandet stigit något och låg under år 2000 på 1,6 barn per kvinna.